Det var en måndag, det var den tjugotredje maj tvåtusenelva, klockan var nio minuter i sju och du hade kommit till världen.
Barnmorskan lade dig i min famn och jag bäddade in oss i en filt så du inte skulle frysa. Jag räckte dig mitt pekfinger och du knep om det med hela din hand.
Det finns inga ord som kan beskriva hur jag kände när du låg där på min bröstkorg, men på något vis kändes det som att allt plötsligt föll på plats och allt kändes så självklart.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar