Läs även andra bloggares åsikter om bebis, navelsträng, navel, pappa.
Det var en måndag, det var den tjugotredje maj tvåtusenelva, klockan var nio minuter i sju och du hade kommit till världen. Barnmorskan lade dig i min famn och jag bäddade in oss i en filt så du inte skulle frysa. Jag räckte dig mitt pekfinger och du knep om det med hela din hand. Det finns inga ord som kan beskriva hur jag kände när du låg där på min bröstkorg, men på något vis kändes det som att allt plötsligt föll på plats och allt kändes så självklart.
6 juni 2011
Idag lossnade navelsträngen.
Idag när Älsklingen stod och gjorde i ordning lilltösen för kvällen så ropade hon plötsligt att jag skulle komma och att jag skulle ta med kameran. Då visade det sig att navelsträngen hade lossnat, eller den stumpen som var kvar efter att jag klippte av den på förlossningen vill säga.
Det såg ganska så äckligt ut måste jag nog säga, såg liksom lite svampigt ut eller hur man ska förklara det hela men tydligen så ska det se ut så.
Läs även andra bloggares åsikter om bebis, navelsträng, navel, pappa.
Läs även andra bloggares åsikter om bebis, navelsträng, navel, pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar