Vänder bilen mot söder.

Idag vände vi bilen mot söder och åkte en fruktansvärt dålig väg i hela fjorton mil, tyckte att det kunde vara skönt att få en nästan fyra mil kortare resväg och därför fick det bli en väg med lite sämre väglag istället. När klockan började närma sig halvett så svängde vi av från stora vägen och parkerade utanför ett stort gult hus med vita knutar och med en gammal röd Volvo utanför. Vi var äntligen framme.

Vi var äntligen framme och utanför huset stod lilltösens farfar och väntade.

Foto: Lars-Erik "Larschan" Ekström.

Sist vi träffades var för nästan fyra månader sedan men det kändes ändå som igår. Det hände väl dock inte allt för mycket under eftermiddagen och kvällen utan vi pratade väl mest om vad jag gjorde för äventyr när jag själv var liten.

Du var runt tre fyra år, jag bodde i Måga och hade en Chevrolet Impala SS från 1963 som vi brukade åka i. En dag ville du prova styra, så vi åkte till en åker som delvis var igenväxt av buskar.

Där fick du ställa dig mellan mina knän så du kunde se ut samtidigt som du greppade ratten. Jag gasade lite grann och vi rullade sakta framåt, vänster, höger, hit och dit. Efter en stund kom vi in i ett buskage, men vi fortsatte. Buskarna blev grövre och grövre och när buskarna började bli drygt två meter höga så blev du nervös och började trampa och hoppa och ville ha hjälp.

Vi kunde inte backa för då skulle buskarna haka fast under golvet så det blev till att göra en tvärsväng för att komma ut från buskaget.

Läs även andra bloggares åsikter om pappa, farfar, barnbarn, minnen, besök.