Barnfilmer.

Igår kom jag på någonting som kan vara bra med att vara småbarnsförälder, det här med att kunna skylla på Lilltösen ibland. Det kan faktiskt vara rätt så skönt ibland. Idag kom jag däremot på att det faktiskt finns en sak till, i alla fall när det kommer till det här med att kunna skylla på Lilltösen. Det här med barnprogram.

Det är väl lite samma sak här som jag skrev tidigare (det finns att läsa här) att om man är singelkille på tjugo år eller sambokille på trettio år. Det är någonting som säger att man inte kan och i det här fallet menar jag då att kolla på barnfilm.

Men så är man helt plötsligt småbarnsförälder på tjugofem år och man sneglar lite grann på vad det går för filmer på bio de närmaste veckorna och ser att det är en barnfilm som verkar vara spännande, strax därefter upptäcker man att det dock är en uppföljare och att man inte har sett den första filmen.

Lilltösen skulle nog tycka om att se den första barnfilmen och med det sagt går man och hyr den första filmen och sätter sig i vardagsrumssoffan och kollar på den med henne. Råkar hon mot all förmodan somna innan filmen är slut så får man väl dra någon nödlögn om man skulle råka bli påkommen att kolla på barnfilm själv.

Foto: Lars-Erik "Larschan" Ekström. 

Läs även andra bloggares åsikter om barn, bebis, barnprogram, roligt, skratt.