Idag vaknade Lilltösen klockan sex men vi smög försiktigt ut ur sovrummet och satte oss vid datorn för att kolla på det sista avsnittet av julkalender och den slutade ju faktiskt riktigt bra måste jag ändå säga, speciellt med tanke på hur gårdagens avsnitt slutade. När avsnittet var slut så smög vi tillbaka in i sovrummet för att önska Älsklingen en God Jul och för att berätta att klockan var sju och att det var dags att kliva upp.
Det dröjer dock inte alls speciellt länge innan jag måste börja bära ut saker till bilen så jag tar på mig skinnjackan och min vita mössa, kör ut barnvagnen, lägger säcken med julklappar i barnvagnen, hänger skötväskan på axeln och börjar sakta gå.
När jag kommer fram till parkeringen så möts jag av en bil som är täckt av ett tjockt lager med is, bildörrar som är igenfrusna och skinnsäten som är jättekalla. Jag letar i alla fall fram bilnycklarna i jackfickan, fipplar lite med dem innan jag till slut lyckas få in dem i tändningslåset och kan starta bilen, jag vrider på en knapp till höger om ratten och får fram, minus elva grader. Yttertemperaturen. Jag drar upp jackkragen lite extra runt halsen och går sedan ut ur bilen igen för att skrapa rutorna.
När Älsklingen kommer ut en kvart senare så höjer hon på ögonbrynen och kollar lite fundersamt på mig. Det var faktiskt inte det enklaste att skrapa bilrutorna idag, jag har provat den andra isskrapan också men det tar nästan ingenting. Men Ni kan ju sätta er i bilen och vänta så slipper ni stå här ute och frysa i alla fall, säger jag.
Jag försöker skrapa bort den tjocka isen, jag nästintill hackar med isskrapan men det händer nästan ingenting. Efter ytterligare tio minuter så har det som tur nog börjat tina av på framrutorna. Äsch det får duga nu, vi ska ju bara ner på bensinstationen och tanka så att bilen hinner väl tina av mer medan vi står där, säger jag.
Då hör jag ett djupt andetag, det blir tyst. Kolla här, hör jag från baksätet. Så här kan jag ju inte gå. Jag kollar i backspegeln och ser hur Älsklingen visar att hon har en lång reva i sina strumpbyxor. Det hade gått en maska i Älsklingens strumpbyxor. Med hopp om att vi ska lyckas hitta ett par nya strumpbyxor så startar jag bilen, lägger i backen och och backar ut från parkering.
Väl nere på affären så är det jag som får springa in men jag lyckas väl otroligt nog hitta någonting som jag tror kan vara sådan strumpbyxor som de som gick sönder. Jag skyndar mig till kassan, betalar och går sedan ut till bilen.
Jag skriver ett meddelande till Lilltösens farmor att vi är på väg och sedan vrider jag om nyckeln i tändningslåset, musiken går igång och det börjar blåsa varmluft men ingenting mer händer. Ingenting. Bilen vill inte starta. Så där sitter vi på en nästintill tom parkering på julaftonsmorgonen med en bil som inte vill starta.
Läs även andra bloggares åsikter om julafton, jul, julfirande, vinter, kallt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar