Jag skriver ett meddelande till Lilltösens farmor att vi är på väg och sedan vrider jag om nyckeln i tändningslåset, musiken går igång och det börjar blåsa varmluft men ingenting mer händer. Ingenting. Bilen vill inte starta. Så där sitter vi på en nästintill tom parkering på julaftonsmorgonen med en bil som inte vill starta.
Du skämtar, hör jag från baksätet. Nej jag skämtar inte. Jag lägger i friläge, kliver ur bilen och börjar sakta rulla bilen ut från parkeringen. Då ser jag hur en farbror står och kollar på mig som om jag vore någon galen Stockholmare på semester. Inte har du startkablar, skriker jag.
Näe det har jag inte, men jag ska väl kunna hjälpa dig att rulla igång bilen i alla fall. Han ställer sig bakom bilen och jag ställer mig vid förardörren. Det är tungt men när vi gungat bilen fram och tillbaks några gånger så börjar bilen till slut att rulla framåt. Jag hoppar in i bilen, lägger i tvåans växel och släpper upp kopplingen och bilen går igång. Jag blinkar ut från parkeringen, svänger höger vid rödljusen och ställer sedan in farthållaren på nittio kilometer i timmen och lutar mig halvt tillbaka i förarstolen. Nu var Vi på väg.
Läs även andra bloggares åsikter om julafton, julfirande, jul, resa, bil, starthjälp.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar