Läs även andra bloggares åsikter om bebis, utveckling, ställa sig, gå, pappa.
Det var en måndag, det var den tjugotredje maj tvåtusenelva, klockan var nio minuter i sju och du hade kommit till världen. Barnmorskan lade dig i min famn och jag bäddade in oss i en filt så du inte skulle frysa. Jag räckte dig mitt pekfinger och du knep om det med hela din hand. Det finns inga ord som kan beskriva hur jag kände när du låg där på min bröstkorg, men på något vis kändes det som att allt plötsligt föll på plats och allt kändes så självklart.
29 januari 2012
Lilltösen ställde sig upp för allra första gången.
Idag när vi stod i tvättstugan (dumt nog så var vi vända från barnvagnen båda två så ingen av oss hade uppsikt över Lilltösen) så hörde vi plötsligt ett skramlade ljud från barnvagnen. Jag vänder mig om för att säga åt Lilltösen att hon inte ska slänga leksakerna på golvet men när jag vänder mig om så får jag se att Lilltösen står upp i barnvagnen. Hon står upp. Lilltösen hade lyckats ställa sig upp alldeles själv.
Jag skrek på henne att hon skulle sätta sig ned, du kan ju göra dig illa. Sedan när chocken hade lagt sig, det var då jag förstod att hon hade ställt sig upp alldeles själv så då blev jag ju tvungen att ge henne beröm istället, men det var dumt att ställa sig i barnvagnen sådär. Jag var lite kluven ett tag.
Läs även andra bloggares åsikter om bebis, utveckling, ställa sig, gå, pappa.
Läs även andra bloggares åsikter om bebis, utveckling, ställa sig, gå, pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Härligt att höra Larschan. Väntar med spänning på att Plutten ska ställa sig upp och knata iväg.
Skicka en kommentar