Min gästkrönika på Daddy Living.

I onsdags mejlade jag redaktionen på Daddy Living för att höra om det fanns några som helst möjligheter att jag kunde få ha med en text på deras sida (mer om det finns att läsa här). Idag har redaktionen lagt upp min gästkrönika "Säg Pappa".

För några veckor sedan så kom jag på mig själv sittandes tillsammans med min dotter och säga ”Pappa, pappa, pappa, säg pappa”. Vad jag kände mig som ett fån när jag kom på mig själv, varför satt jag så egentligen?

Veckan därpå kom jag på mig själv igen sittandes tillsammans med min dotter och säga ”Säg pappa, kan du inte säga pappa bara en gång?” Trots att jag kände mig som ett fån när jag kom på mig själv sittandes så tillsammans med min dotter bara en vecka tidigare så satt jag alltså likadant bara en vecka därpå.

Varför sitter jag så egentligen? Är jag den enda pappan som har suttit så här med sitt barn? Troligtvis inte, men varför sitter då vi pappor så här, eller vi föräldrar kanske man ska säga för mammorna lär väl sitta likadant, eller?

Krönikan är ämnad för läsarna på Daddy Living och jag väljer därför att publicera enbart en inledning till den diskussion jag tar upp i min gästkrönika (den oklippta versionen finns att läsa här).

Läs även andra bloggares åsikter om Daddy Living, pappa, barn, krönika.