Ibland när jag är förbannad så tycker jag att det är skönt att skriva ett blogginlägg om det som har hänt. Jag känner att det inte finns någon jag kan eller vill prata med om det som har hänt, men att jag måste får ur mig alla känslor jag håller inom mig för att kunna gå vidare.
Igår och idag har jag haft en lång diskussion med Älsklingen om att det är vi som är föräldrar till lilltösen, att det är jag som är och alltid kommer vara lilltösens Pappa. Däremot känns det som att en del inte riktigt vill acceptera att det är så det är.
Lilltösen är verkligen det underbaraste som hänt mig och jag kommer alltid att älska henne. Jag är beredd att göra allt för henne och så kommer det alltid att vara. Vad som däremot gör mig riktigt förbannad är att en del ska lägga sig i allt jag gör.
Vad jag menar är att jag inte tycker att det är fel att man låter lilltösen sitta själv i baksätet medan man själv kör. Om hon skulle börja gråta, hosta, nysa eller vad man kan tänka sig så får man väl blinka höger och svänga in till vägkanten?
Om man är själv hemma och har någonting som man bara måste göra, läsa femtio sidor ur skollitteraturen eller vad man kan tänka sig så tycker jag att man kan låta lilltösen ligga i babygymmet eller sitta i babysittern under den korta stunden.
Vart jag vill komma är, hur gör egentligen ensamstående föräldrar?
Läs även andra bloggares åsikter om pappa, förälder, barn, uppfostra.
3 kommentarer:
Barn ska man inte ha fram ifall airbag finns i bilen, annars kan man ha barnet fram.
Som sagt vem det än är som gnäller och gnatar kanske det rent är av att dom ska försöka "styra" vilket jag tycker du ska sätta stopp för! Vem i helvete är det som ska sköta sitt barn? Jo du som föräldrar och som ensamstående måste man ju självklart göra annat mer än att passa barnet och då passar det bra att bebisen ligger i gymmet med uppsikt ändå och även kanske natta det före man börjar.
Många tips finns men jag tror du är precis lika bra som alla andra nyblivna föräldrar man lär sig helt enkelt varje dag som går med första barnet.
En spontan frågan så här efter att ha läst inlägget, är det någon som har ifrågasatt att ni är föräldrar eller att du är pappa?
Sen kan man ju välja om någon säger saker av välmening och omtanke eller om det är för att bestämma (finns ju folk med bra mycke mer erfarenhet än både dig och mig).
Sen att någon annan har en tanke är ju en del av att vara förälder, skulle själv känna oro om ingen ville/fick säga något. Mitt svar på "hur gör egentligen ensamstående" så gott det går, men jag lovar att det är lättsammare om man är två och dom uppskattar nog all hjälp dom får.
Inlägget är skrivet för att avreagera mig på att det inte duger "hur" vi gör och att det hela tiden ska varas med och bestämma.
Jag tyckte till exempel att Älsklingen kunde ta bilen när hon skulle hem till sina föräldrar men då skulle lilltösen få sitta själv i baksätet och då blev det protester utav dess lika från "det klagande hållet". Så det är därför jag ställde frågan, hur gör egentligen ensamstående (för där kanske det inte alltid är någon som kan sitta bak med barnet).
Skicka en kommentar